På Järnkleve skog (nära gården Svälte, Högås socken) var det förr ett tillhåll för rånare. Nedanför en hög backe där, ”Järnklevelia”, spökade det ständigt och de som for vägen fram såg ofta syner där.
En meddelare (den då 70-årige urmakaren och spelmannen August Marenson, Sundsandvik, Högås) berättade på 1920-talet om två sådana syner, den ena hade hans mormor, den andra hans far sett.

- När hon (mormor) kom åkande nedför backen, stod där två barn, väl en 12, 13 år gamla nere på ett gärde. Och det var sent på kvällen, och hon gick av (kärran) och ner på gärdet och sa till dem: ”Käre barn, var står I här för?” Barnen svarade henne inte, och hon gick upp till kärran igen, men när hon vände sig om och tittade efter barnen, var de borta.

- Far kom åkande på samma ställe och hade med sig en skrivare. Och nedanför backen stod en gubbe vid vägen och hade en säck ijämter sig. Och med detsamma de for förbi gubben, skrek skrivaren åt honom: ”Va fan står du här för?” Men gubben rörde sig inte. Men så kom det ett vindkast och blåste väck skrivarns näsduk, och den blev liggande alldeles vid fötterna på gubben. Och skrivarn ville nödvändigt av och efter sin näsduk, men far sa: ”Lat’en ligga, du kan väl vare uta den näsduken.” Men skrivarn skulle allt av och gick fram och tog sin näsduk, men gubben stod lika stel och rörde inte en lem. ”Dä va väl underligt om inte ja ska få liv i dig”, sa skrivarn, och gick efter piskan och slog efter gubben, men snärten gick tvärs igenom honom, och då blev skrivarn rädd och bad far köra så skarpt han kunde därifrån.

Berättat för E Pettersson 1921. Ur DAG:s arkiv.

"Nu dog han"

På Skogen (Skredsviks socken) byggde de en ny lagård, och vid taklagsölet kom två snickare överens om att den som först dog utav dem, skulle visa sig för den andre. En tid efteråt var den ena av dem med på ett bröllop, och bäst som han satt vid bordet, for han tillbaka, vit som ett lik. Och så satt han en lång stund, och när han kvicknade till igen sa han: ”Å Herre Gud, nu dog han.” Och det visade sig sedan, att den andre snickaren hade dött just vid samma tillfälle.

Berättat för E Pettersson 1921. Ur DAG:s arkiv.

««  Tillbaka till förra sidan