Från den höga Havstensklippan flög enligt sägnen Hugin och Munin, Odens två korpar, ut för att samla kunskap om vad som hände i världen.

Kanske satt här också Theodor Stalheim, redaktören som en dag fann en ny livsuppgift. Han tyckte sig se att alla de gamla fornsagorna hade sin upprinnelse i trakten. Till exempel skulle Rotvik fått sitt namn av att en av världsträdet Yggdrasils rötter fanns här...

I en av hans böcker: "Eveor-Valhall, se Oden haver talat" förmedlas genom ett medium som hette Edith dikter som sades vara skrivna av Oden. "Oden" bekräftade Stalheims teorier, samt blev så familjär att han kallade honom "Sverre".

Theodor Stalheim var oaktat sin märkliga historieskrivning en föregångsman när det gällde att göra historieforskningen tillgänglig för en större allmänhet, en inriktning han delade med t.ex. Carl Grimberg. I likhet med just Grimberg tillämpade han dock en föråldrad historiesyn, och liksom denne utsattes han för hård kritik under senare år.

Stalheim utgick från att de gamla sagorna var historiska dokument. Det gjorde också Birger Nerman och Carl Otto Fast, för att nämna några. Stalheim gjorde dessutom antaganden utifrån felaktiga arkeologiska fakta. Han hade en dragning åt ödestro och spiritualism, en dragning som dessvärre blev starkare med åren. Också denna fascination inför det övernaturliga delade han med många av dåtidens auktoriteter. Men Stalheim renodlade denna sin dragning och blev redan av sin samtid karakteriserad som s k ariosof.

Stalheims verk kan man läsa bl.a. på Uddevalla bibliotek eller Göteborgs Stadsbibliotek. Du har dock här möjligheten att läsa det av Stalheims litterära alster som är den första yttringen av hans senare lära om sagogudarnas land: artikeln "Bokenäshalföns första stadssamhälle – Staen i Herrestad" (se länk till höger).

Text: Per-Allan Olsson

««  Tillbaka till förra sidan